|
pyssel. |
|
ett nytt armband.
glittrande svarta onyx och transparanta bergskristaller på en kulkedja i äkta silver.
att bära tillsammans med stickade tröjor eller med håliga jeans.
underbar kontrast. |
|
barbent var det ja.
på helgen får man trippa runt så här hur mycket man vill. |
|
jude :).
han är bara för snygg.
ingen fara.
sambo är inte den svartsjuka typen. |
|
the eiffel tower/muji. |
|
kors på väggen.
inte i taket alltså.
jag är inte direkt den troende typen men gillar kors i allmänhet.
vackra. |
|
nya snygga saxen från hay.
klippandet blev snäppet roligare :). |
|
jaaaa, jag vill resa!
snart så.
jag och sambo planerar vår nästa weekendtrip as we speak.
paris here we come.
eller kanske rom med e och r? |
|
älskar när stearinet rinner ut sådär.
konst. |
|
det vackraste jag har fick många sidor i boken.
självklart :). |
|
nya gé-lampan trivs. |
|
jag fastnade för glödlampor i inredningen.
väldigt udda.
men det såg så fint ut.
bara liggandes på bordet sådär.
duka med gamla, vackra glödlampor.
varvat med vackra glaslyktor och stearinljus.
varför inte? |
|
feathers and wings. |
jag fann en svart fotopärm igår.
har ju printat en del sedan vi köpte en fotoskrivare :).
nu var det dags att samla dessa inspirationsbilder i en bok.
lite roligt att sitta och pyssla med.
avkopplande.
lite roligt att kolla i då och då.
bygga på.
skriva små rader.
bläddra i på äldre dar.
jag älskar ju att göra små collage.
många av bilderna är mina egna.
en del är från nätet.
en inspirationsbomb.
pysslandet har fått mig att tänka på annat än att börja jobba igen.
imorgon är det dags.
och igårkväll när jag bara kopplade av i soffan.
så gick det upp för mig.
och att vara ifrån mina barn mycket, ofta och länge blev ett faktum.
som en våg sköljde de obehagliga känslorna över mig och jag kunde inte sluta gråta.
jag vill inte vara borta från mina barn så mycket.
inte mer än en timme eller två.
sedan vill jag hem och gosa med dom igen.
men det är inget jag kan göra något åt nu.
bara att andas djupt och acceptera att det är så det måste vara.
alla vänjer sig till slut.
och mio kommer växa in i dagisrollen han med.
och jag i jobbrollen.
men gud vad jag kommer sakna denna tiden.
min sista mammaledighet med finaste godbiten i världen.
att inte kunna pussa på honom precis när jag vill.
att inte kunna sniffa på honom när jag behöver det som mest.
att inte få se hans leende.
jag kommer till och med sakna hans gnäll :).
nog om det.
önska mig lycka till :).
ses kanske i veckan.
pust, stön, suck och snyft!
kram/jennifer